#2 Att fika med sin bärbara dator

Mia S. sitter på sitt studentrum i Hägersten och tänker så det knakar. Hon ska skriva en uppsats i pedagogik. Fyrtiosju mil snett söderut, i Göteborg, sitter Niklas P. och sliter med att sammanställa mötesprotokoll som inte en djävel någonsin kommer att läsa. Han jobbar så svettdopparna yr i luften. Men det är inte tankar kring arbetsuppgifterna i sig som ansätter dem. Nej, frenesin de upplever stammar nämligen från helt andra tankegångar:

1, Fördömmelse! Vad tjänar allt detta till om ingen ser mig och mitt slit?

2, Ve och vånda! Jag är skrämmande vanlig - en riktigt trist typ, faktiskt.

3, Vid Gud! Något måste göras.

Sagt och gjort. I samma stund lättar Mia och Niklas på sina respektive rumpor i varsin landsända och sätter av i skritt, som små muntra travhästar, mot en hägrande verklighet med en tillhörande kopp kaffe. Datorn får också följa med. Den råkar nämligen vara nyckeln till hela den här historien.

Både Niklas och Mia
tycker att det känns häftigt att fika med datorn framför sig. Eller rättare sagt tycker de att det känns asballt att göra det. Märk väl hur ingen av de två (och inte du heller) söker sig till mer eller mindre tomma caféer där man kan få en gnutta lugn och ro. Nej, de söker sig - i sällskap av sin bärbara dator - till varsitt välbesökt och trendriktigt café på varsin sida om vår nations korvliknande kropp där många människor råkar flockas. De söker sig dit för att de där ges möjlighet att visa upp sig inför andra. Men varför vill de att en massa främmande människor ska titta på när de skriver uppsatser och mötesprotokoll - och vad har datorn med saken att göra egentligen?

Jo, så här ligger det till. Båda våra hjältar lever i föreställningen att omgivningen instinktivt utgår från att den som har med sig sin dator på café ofrånkomligen sysslar med med något av följande:

a) Något väldigt, väldigt viktigt...

...eller...

b) ...någonting "kreativt".

(Vad ordet "kreativ" egentligen innebär ska vi inte utveckla vidare här. Vi återkommer istället till detta i ett utförligt inlägg längre fram, var så säker. Det är dock redaktionens förvissning att de flesta läsare är införstådda med vad vi avser.)

Detta ger båda våra hjältars sargade självbilder varsin ordentlig renovering; de känner sig genom ovanstående förvissning genast en smula ballare.

Niklas och Mia betraktar det även som en självklarhet att övriga cafébesökare ägnar dem tillbörlig uppmärksamhet under tillräckligt lång tid för att därefter kunna avlägga en kvalitativ gissning gällande deras göromål. Att de flesta besökare troligtvis inte ens tar notis om våra hjältars närvaro på sina respektive caféer finns inte med i varken Niklas eller Mias beräkning. Att någon betraktare dessutom skulle gissa på något annat än de två ovanstående alternativen synes dem båda som omöjligt.

Mia och Niklas gör troligen som många andra: löjligt stor skillnad på sig själva och resten av världen. Skulle man fråga någon av dem vad de själva anser om andra människor som fikar med sina datorer skulle svaret antagligen bli:

De sitter väl och fikar med datorn för att folk omkring ska tro att de jobbar med något viktigt eller "kreativt", men man fattar ju att det inte är sant utan att de egentligen sysslar med något lika tråkigt och själsdödande som alla andra.Typ skriva uppsatser, sammanställa en massa dynga som ingen vill läsa eller bara slösurfa. Eller så kollar de på porr. Vad vet jag? Varför frågar ni mig?


REDAKTIONEN REKOMMENDERAR:

1, Fundera på vad du själv tycker och tänker om andra människor kan som bekant ofta bidra till att fördjupa din kunskap om dig själv och förståelsen för hur andra människor ser på dig. Mia och Niklas, och alla andra som känner sig träffade, rekommenderas alltså att inbegripa sig själva i "alla andra-perspektivet".

2, Lämna datorn hemma. Köp en tidning på valfritt viktigt eller "kreativt" ämne istället. På så sätt undviker man, bortsett från bullsmulor i datorns tastatur och kaffe i USB-ingången, att det råder någon tveksamhet gällande vem man är och vad man pysslar med. Det är bara att kasta ett getöga på tidningens omslag. En viktig person med ett viktigt jobb läser troligtvis en tidning om något viktigt. På samma sätt torde även en "kreativ" person med ett "kreativt" jobb läsa tidningar om "kreativa" saker.

3, Dessutom hoppas vi att Mia, Niklas och alla andra en dag ska inse att ett viktigt eller "kreativt" jobb sällan är något som existerar annat än i fantasin hos den som drömmer om det. Viktiga och "kreativa" jobb består dock skrämmande ofta av vanligt slit som ingen ser. Typ som att sammanställa mötesprotokoll som inte en djävel någonsin kommer att läsa.

***


Kommentarer
Postat av: Anonym

väl rutet. Bästa läsningen på länge. Ser fram emot nästa inlägg. Och nästa...

2009-03-18 @ 18:37:12
Postat av: Kajsa

Hahaha, väldigt träffsäkert.

Vill nog dock inflika att en väl vald tidning på ett kafé känns rätt utstuderat och inte särskilt trovärdigt eftersom personen som läser den är så extremt medveten om sitt val av tidning och vad den kommer att signalera.

Dessutom vill man väl inte ta med jobbet på fikan?

2009-03-23 @ 00:47:39
URL: http://kawasart.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0